Good Day LA!

Klockan är 07:41 på den här sidan jorden. Overklighetskänslorna börjar lägga sig och snart ska frukosten intas. Vi bor på Banana Bungalow som är ett slags backpackerställe som ligger söder om Hollywood (??) Dagens projekt är helt övermodigt att hitta en schysst lägenhet och fixa amerikanskt telefonabonnemang.
Nu till den rafflande färden på flygplatser och i luftrummet. Vi sågs kl 05:00 på Landvetter för att checka in och vinka farväl.
För er som inte vet det så var jag och Anna i Sydafrika förra hösten. Den resan gjorde jag mig känd för min opraktiska och mycket tunga packning. Nuvarande resa var inget undantag. Jag gick friskt och frimodigt fram till incheckningsdisken och svingade upp min nya resväska på bandet. Expediten tittade kritiskt på mig och sa: den här väskan väger 42 kilo.
Jag svarade glatt: Jaa!
Och det fick den ju inte göra...Efter att jag erbudit mig att betala 1500 kr för att få ha med ett extra bagage förstod de mitt desperata läge. Jag fick plocka ur 9 kilo ur packningen och stoppa i en gigantisk plastpåse och tejpa ihop och bära som handbagage utöver min gitarr och min ryggsäck. Denna plastpåse fick genast namnet svulsten. Eller tumören.
Annas packning var i vanlig ordning liten, nätt och flawless...dammit.
Som ni märker blandar jag in lite engelska ord i mitt svenska vokabulär. Och det är inte för att utarma det svenska språket utan helt enkelt för att jag har sett ett avsnitt av Svenska Hollywoodfruar. Underbar underhållning.
Ja, var är jag nu i berättelsen. Jag tvingades givetvis klippa upp svulsten på Paris flygplats. Två elaka damer blängde på mig. När jag i paniksvettningarna försökte förklara att vi hade bråttom och att påsen bara innehöll lakan, böcker och gitarrpedaler spände den ena ögonen i mig ännu mer och sa: Be quiet!
Det var jag, och allt gick ju bra. Bara att påsen blev ännu mer otymplig att bära och vi blev ännu mer stressade. Efter att Anna lyckades bli visiterad och jag fick ett mindre slaganfall var vi alltså äntligen på planet. Med gitarr och bas!!!!
Flygresan gick bra trots att maten var under all kritik och komforten i stolarna var sådär. Liksom under sydafrikaresan påmindes vi om att vi måste bli så pass rika att vi alltid kan flyga buissnessclass.
Väl framme tog vi en shuttlebus till Banana Bungalow som för tillfället är vårt hem. Väggarna är spygröna och folk festar till 5 på morgonen. Men med öronproppar och ett glatt humör går det mesta bra.
Nu ska vi ut i solen!